Onkel Papp kom till Stockholm från Berlin 1943. Han hade fått nog av att evakueringar och skyddsrum, inkallad ville han heller inte bli och dessutom tror jag att han såg en stark ekonomisk potential med att komma till Sverige. Han betalade svarta pengar för sin resa hit. Onkel Papp var egentligen ingen nära släkting men vi kallade honom för Onkel ändå och som ett tecken på mina mammas tyska uppfostran av oss barn, så kallade vi alla människor över 30 år för Tante och Onkel.
Onkel Papp hade aldrig haft ett vanligt jobb eftersom förmågan att se affärsmöjligheter i allt och därför inte behövde något jobb i ’traditionell mening’. Alltför ofta var hans affärer inte helt ”fläckfria”. Lite smuggelvaror kom hit som skulle dit. Han handlade med ädla stenar, guld, lånade ut pengar och var en djävul på att spela poker, eller snarare fuskspela i poker. Ingen annan hade ett pokerfejs som Onkel Papp. Som barn måste man bara älska honom. Han var en showartist utan like, han hade humor och en blandning av barnslig charm och vuxen karisma.
Men Onkel Papp var en riktig fena på ytterligare två saker. Han kunde trolla mitt framför ögonen på en, självklart med spelkort, det behärskade han galant och kunde förvirra vem som helst. Men han kunde en sak till. Han var en Rieslingfantast och kunde allt om Riesling. Nu pratar vi terroir, regioner, producenter, vinmakare, superårgångar och vad som var bättre, Alcace eller Pfalz?
Senare på 90-talet var han ganska gammal men han arbetade inom samma ”bransch” om än inte i samma omfattning som på 40- och 50-talet. Jag kommer till exempel ihåg hur han pratade om hur vädret var just den där årgången i Rheingau. Som de flesta fredagskvällar kom Onkel Papp på middag- och pokerkväll, iklädd kostym, flott herrhatt och med en flaska inrullad i brunt tidningspapper under armen. Denna Riesling var från 1971 och han berättade om hur en tidig skörd påverkades av härligt varma solskensdagar men också av milt regn i juli och augusti och att det betydde att druvorna mognade tidigt. Han orerade om Mosel, Ruwer, Nahe, Pfalz och Rheinhessen och goda viner av högsta kvalitet och rikedom.
1971 var årgången som blev den största på 50 år. Och hur han gärna ville lägga vantarna på en Spätlese från Schloss Johannisberg i Rheingau eller Burklin-Wolf i Pfalz. På något sätt lyckades Onkel Papp köpa rätt vin till ett relativt billigt pris för att sedan sälja dyrt eftersom det var en årgång som hette duga. Just denna gång hade Onkel Papp kunnat lägga vantarna på ett parti av Riesling från Wiltingen i Saar och vinmakaren Egon Müller och vinet var från just den där superårgången 1971. Han sålde det till restauranger och privata samlare. Självklart tjänade han en hacka på vägen. Fråga mig inte hur, jag vill inte veta. Men vinet då? Jo, det smakade förstås fantastiskt!
Lika gott och krispigt är vår druvtypiska och ekologiska Riesling Lorcher Riesling Graf von Kanitz (3705) i Systembolagets fasta sortiment. Detta är också vårt vitvinstips för julbordet och för de som gärna dricker vitt. Från en traditionell region och ett friskt Rheingauvin från 2015 med toner av äpplen, citrus, mineral och örter och längd i eftersmaken. Aromatisk, krispig i fullaste rieslingstil och med en utmärkt struktur. Den överlägset mest kända vinregionen vid floden Rhen är Rheingau. Brantaste sluttningar, ganska steniga, skifferjord och de flesta av vingårdarna har relativt djupa, lummiga jordar som är friska och vattentätande. Detta gör att vinerna härifrån blir djupare och bredare än många andra områden. Inte så konstigt att vi får en del bra recensioner från media:
Strålande matvänligt med aprikos, citrus, kryddighet och bra längd.
Göteborgosten
Krispig riesling från Tyskland när den är som bäst. Alltså fylld med citrusfrukter, aningen rök, mineraler i mängder, grillad citron, rivet citronskal och syror till max.
Dryckeslistan.se
Mer än prisvärt. Fin frukt med drag av persika och rosor, bra syra och någon längd.
Allt om Mat
