Det kan vara förvirrande i Tyskland för det finns flera ord för vingård, exempelvis Weingut eller Weinbaubetrieb. I tyskspråkiga länder kan man även kalla vingårdar för Weinhof, Weinbau, Weinbauer, Hauer, Domän och ibland kan man även se att namnet på etiketten hänger ihop med Kloster eller Stift eller Schloss. Ägaren av en vingård kallas oftast Winzer.
Men låt oss stanna vid ordet Weingut. För några decennier sedan kändes det tyska ordet Weingut överanvänt. Alla typer av vingårdar, oavsett de hade egen produktion eller odlade druvorna själva eller köpte in eller levererade sina odlade druvor till ett vinkooperativ – i Tyskland finns det en hel del sådant – tyckte att de hade rätten att lägga till definitionen och ordet Weingut till sitt företagsnamn. Det har varit en hel del tjafs om detta. Och kanske har det varit till gagn för de vingårdar som faktiskt både odlar druvor och producerar sina viner på gården. Man kan enas om att vingårdar som ansvarar för vården av gården och skörden av druvorna samt produktionen ända till buteljering av det färdiga vinet har rätten att kalla sig Weingut.
Oftast är ett Weingut en familjegård och oftast har den gått i arv under några generationer och oftast erbjuder tyska kvalitetsvingårdar både vinkällarbesök med provning och god mat i restaurang. Den tyska gästfriheten är generös. Man ser verkligen till att gäster och besökare aldrig blir utan varken en läcker munsbit eller ett glas vin.
Och precis så är det hemma hos Weingut Löffler i Markgräflerland i Baden som ligger i sydvästra Tyskland.
På gården arbetar och bor tre generationer och alla, från gammelmormor Irma till de unga familjemedlemmarna arbetar och lever tillsammans på gården. Här kan man både prova vin i vinkällaren och äta gott på den egna restaurangen. Gammelmormor Irma lagar familjens luncher varje dag och på kvällarna hittar man henne vid spisen i restaurangen, där hon lagar mat till gästerna. Dessutom finner hon tid för att peta omkring och rensa i vinstockarna.
Irma verkar vara urmodern på gården. Det var hon och mannen Walter som bodde här då sönerna Wolfgang och Bernd var små. Wolfgang är idag utbildad vinmakare och kan även binda vintunnor. Han grundade vingården 1988 tillsammans med sin fru Helga och dag fortsätter sonen Andreas familjetraditionen. Brodern Bernd med fru Doris hittar man i destilleriet i full färd med att producera gårdens goda likörer.
Och så går allt vidare i stilla gemak enligt gammal tysk vintradition. Jag tänker direkt på den gamla mysiga vinsången Schütt die Sorgen in ein Gläschen Wein – Dränk dina bekymmer i ett litet glas vin. Jag kan berätta för er att man kan göra det hos familjen Löffler.
Deras vingårdar på 14 hektar ligger på de soliga sluttningarna på Castellberg och Fohrenberg. Här odlar familjen ett flertal druvor: Gutedel, Pinot Noir, Müller-Thurgau, Vitbourg, Regent, Gewürztraminer och den där speciella druvan, Grauer Burgunder som det finns mycket av i Baden. Det var den druvan som vi föll lite alldeles extra för. Alla dessa goda Burgunderdruvor som Spätburgunder, Blauer Spätburgunder, Frühburgunder, Blauer Frühburgunder, Weißburgunder och Grauer Burgunder… i motsats till Pinot gris och Pinot Grigio är nog den tyska Grauer Burgunder ännu lite mer matkompatibel med sina rika, eleganta viner, så långt ifrån oompah musik man kan komma.
Och Weingut Löfflers härliga Grauer Burgunder Trocken Edition (6281) är verkligen inget undantag. Här får du ett generöst kryddigt och aromatiskt, mycket slankt vin i en torr och frisk stil som dessutom är mycket prisvärt. Doften av mogna äpplen ger tillsammans med andra gula frukter som melon, persika och gula päron en fräsch finessrik smak med fin längd. Bakom detta vin ligger det mycket omsorg och kompetens. Man pressar druvorna försiktigt och varvar modern teknik med traditionella metoder. Vinet får jäsa i rostfria ståltankar vid låg temperatur och senare på gamla ekfat för att ge smaken en utpräglad mineralisk fatkaraktär. Inte så konstigt att familjen Löffler år efter år tar hem prestigepriserna för sina viner.
Men det är just detta som är så ljuvligt med tyska vingårdar, att varje Weingut strävar efter att vara unika. Här prioriterar man inte någon enhetlighet, där alla måste producera viner av samma vinstil. Här finns det utrymme och plats för kvalitet, utveckling och mycket, mycket goda viner.
