Det är något särskilt med Meursault. Jag blir så tagen av vårt Meursault Pierre Bourée Fils (SB 2505) varje gång jag öppnar en flaska.
Jag behöver egentligen bara höra namnet, så tänker jag på Albert Camus och jag börjar definitivt att bli hungrig . Kanske är det för att vinet skapar mersmak, precis som hans romaner. Vinet är så gott, så att man vill ha mera. Eller kanske för att namnet Meursault är ett ord som är lika runt och mjukt som vinerna. Lite svårare att uttala, men det är så passande. Precis som detta vin, så är det heller inget vin som man klunkar ner i all hast. Man tar det liksom lugnt. Detta är ett krämigt, känsligt vin och man njuter gärna av det över en bit mat.
Meursault är ett av de mest kända chardonnay-vinerna och de mest populära av alla vita Bourgogneviner. Appellationen AOC Meursault, som även tillåter den gröna druvan Pinot Blanc men också täcker in röda Pinot Noir viner, ligger i kommunen Meursault i Côte de Beaune där hela 98% av produktionen är vit Meursault. Bara det. Men om Côte de Beaune sägs vara det bästa området för vita viner, varför finns det ingen Grand Crus här, bara Premier Crus? Och när alla världens chardonnaymakare avundsjukt sneglar på Meursault och försöker kopiera vinet? Men glöm. Det är svårt att kopiera naturen, frukten, surheten, eken och den läckra smöriga konsistensen som finns i en perfekt balanserad flaska Meursault. Och inte minst de erfarna vinmakarna som för vårt eleganta och komplexa vin heter Jean-Christophe och Bérnard Vallet på vingården Pierre Bourrée Fils.
Jag föredrar denna typ av Meursault, trots att man kan hitta smalare, blommiga stilar. Stilen på detta vita, klassiska och fullständigt underbara meursaultvinet har en tydlig ekkaraktär med dofter som äpplen, smör, nötter och kanel. En malolaktisk jäsning som omvandlar syran i äpplena till jämn mjölksyra. En exakt process som skapar detta krämiga, känsliga och fantastiska matvin.
Den något stela, gula äppelsmaken gifter sig perfekt med toner av fint rostade ekfat. Lagras med fördel och utvecklar ännu mer av denna äppelkompott av lena, smöriga, nötiga och mjukt kryddade toner som bildar en graciös helhet som uppvisar en skön, frisk syra med läckra mineraltoner. Vinet är alltid bäst med mat som skaldjur, kyckling och fläsk i gräddsåser. Eller fisk med gräddstuvad spenat och en bit citron. Kolla hur jag lagar det längre ner!
Att själva byn Meursault är charmig, är inte heller konstigt, med tanke på det goda vinet. Jag tittar när Simone på torgets café lägger ut de solblekta gröna dukarna på borden och ser fasaden på den söta lilla pâtisserien som börjar flagna och släppa fram år av spännande livsöden som avspelat sig i huset bredvid.
Vinmakeriet i kring den lilla byn Meursault kanske kan förnimmas som lite trist, för att inte tala om lite otrendigt. Det händer liksom inte så mycket mer och inget nytt. Men om man ser det krasst – vinerna är så bra att vinmakarna inte behöver pröva sig på något nytt, spännande och annorlunda hela tiden. Producenterna kör på gamla, säkra kort. De gör Meursault. Cela suffit!
Så här gör jag torskfilé med gräddstuvad spenat
- Koka en stor påse helt spenat och låt sedan svalna och pressa genom en sil för att krama ut så mycket som möjligt av vattnet ur spenaten. Skär spenaten i mindre bitar.
- Smält smör över medelvärme och stek upp en hackad schalottenlök. Tillsätt 1,5 dl fet grädde, lite malen svartpeppar, riven muskotnöt och salt. Koka några minuter och rör om tills allt blir lite tjockt.
- Lägg torskfilé (3-4 cm tjocka bitar) i en ugnsfast form och sprid den krämiga spenaten över. Strö över lite panko blandat med en stark, lagrad parmesan. Grädda 30 minuter på 200°. Räkna med ca 15 minuter i ugnen per varje 2 cm tjocklek på filéerna.
