Gascogne i sydvästra Frankrike på gränsen till Spanien. Berömt för så mycket. Fantastiska Lourdes, en källa dit sjuka vallfärdar för att bli bra och staden Bayonne, där man gör den berömda skinkan. Jag kommer ihåg den fantastiska julmarknaden i Gers, när man som liten fick uppleva och titta på alla dessa små miniatyrer på krubban och jesusbarnet. Jag var 5 år och helt fascinerad. Hur kunde man bygga upp hela Betlehem med små miniatyrer, människor, palmer, åsnor, kameler, tre kungar…. fransmännen gör aldrig något halvhjärtat utan allting med 
besked.
Och överallt i Gascogne står statyer på de tre musketörerna där utan tvekan d’Artagnan verkar vara mest poppis. Han var dessutom född i Gascogne, i en liten by som heter Lupiac i Gers. Men även vår Karl XIV Johan föddes ju här i en stad som heter Pau.
Men sen gott folk… sen så har vi Armagnac och den kommer från Gascogne. Vaddå Armagnac? Är inte det en typ av Cognac?
Armagnac kan liknas vid Cognac, det finns både skillnader och likheter. Armagnac sägs vara Frankrikes och kanske världens äldsta destillat. Armagnac kan ofta ha en något macho framtoning, för ni vet väl vad de säger ”Gentlemen drink whisky, Musketeers drink Armagnac”.
Generellt är Armagnac något robustare i smaken än Cognac och den har en fin druvkaraktär. Det viktigaste är nog att de kommer från olika områden i Frankrike. Cognac och Gascogne som området heter i boken om de tre musketörerna, men i dryckeskretsar kallas området Gascogne för Armagnac.
Både Armagnac och Cognac är fatlagrade vitvinsdestillat och man använder främst ”konjaksdruvan” Ugni Blanc men även Colombard och den ”tokiga vita druvan” Folle Blanche i båda dessa drycker. Men sedan kan druvsorterna variera något i respektive blandningar för Amagnac eller Cognac.
Det som är trevligt med Armagnac är att producenterna ofta är små så att man fortfarande producerar Armagnac på ett hantverksmässigt sätt och endast några tusen liter per egendom och år. Utvalda producenter inbjuds som medlemmar av ordersällskapet the Society of Musketeers of Armagnac som strikt, högtidlighet och gemytligt lever med devisen Alla för en och en för alla. Armagnac-människor håller ihop, så är det bara. Ordern grundades 1951 av arvingar till d’Artagnan och familjen de Montesquiou – till och med vår nuvarande svenske kung är medlem av ordern.
I Sverige har vi onekligen haft svårt att vänja oss vid Armagnac, så visst förtjänar denna ädla dryck lite extra fokus! Jag tycker därför att du ska smaka och ska du ändå prova så välj en super-elegant och trevlig Armagnac från Bas-Armagnac, ett av tre underdistrikt med kvalitet i fallande ordning: 1. Bas-Armagnac, 2. Ténarèze och 3. Haut-Armagnac. Den här ska du smaka på: Veuve Lafontan et Ses Enfants XO 12 Ans (SB 321)
Som du ser klassificeras även Armagnac precis som Cognac efter lagringstid, VS, VSOP och XO och denna är 12-årig från producenten med samma namn, Veuve Lafontan et Ses Enfants, en egendom som gått vidare genom tre generationer inom familjen Lafontan. Och här gör man årgångs-Armagnac! Idag styrs företaget – och inget macho här ? – en mycket söt kvinna, Véronique Lafontan och hon valdes in som Armagnac musketör 2012 i Society of Musketeers of Armagnac.
Den läckert bärnstensfärgade, klara Veuve Lafontan et Ses Enfants är en hantverksprodukt framställd i destillationspannor som kallas för alambic armagnacais. Den har lagrats i minst 10 år. Robust i profilen men ändå elegant och en karaktärstypisk Armagnac där man smakar att här har goda druvor destillerats. En komplex och balanserad Armagnac, mjuk i gommen och de attraktiva dofterna är helt fantastiska. Häll upp och känn aromer som knäckiga karamelltoner, choklad och kanel. Fast mer kryddighet och knäckighet än vad du känner om du jämför med en Cognac. Har en tydlig fatkaraktär 
och mängder av torkade frukter som aprikos och pomerans. Ett stänk av marsipan och vanilj. Så god och så elegant. Och så juligt!
Armagnac passar definitivt ihop med ruggiga höstdagar. Prova! Du kommer garanterat att bli förvånad och kanske till och med blir ett nytt fan av Armagnac. Vem vet?
Det varenda brandyälskare däremot vet är att särskilt efter en god bit mat med generösare, fetare och något smöriga inslag, så sitter ett glas eldig Armagnac som en smäck!
